Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga

Symptom för Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga

Ångest
Sämre matlust
Sömnsvårighet
Svår Koncentrationsförmåga

Symtom vid posttraumatiskt stressyndrom hos unga
Barn tar skada av traumatiska händelser på ett likartat sätt som vuxna, men symtomen kan variera beroende på barnets utvecklingsnivå.

Man brukar beskriva tre symtomgrupper vid PTSD:

Återupplevande. Typiskt för tillståndet är att barnet återupplever den traumatiska händelsen om och om igen, ofta när det försöker somna. Det är inte ovanligt att barn upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och tal.
Undvikande. Barnet betraktar de hemska händelserna utifrån ett sakligt och oberört perspektiv, vilket kan tolkas som tecken på att barnet inte har blivit påverkat. Barn med PTSD verkar ofta håglösa, likgiltiga och vill inte längre leka med sina kamrater.
Överdriven vaksamhet. Motvilja att gå till skolan, sömnsvårigheter, retlighet och mörkerrädsla är vanligt.
Bebisar och förskolebarn kan få ångestsymtom som separationsrädsla, främlingsrädsla, rädsla för monster eller djur, undvikande av vissa situationer, sömnsvårigheter, upptagenhet av vissa ord eller symboler som kan ha ett samband med den traumatiska händelsen.

Sjukdomen Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga

förmågan att fungera i den.

Traumatiska händelser som kan utlösa PTSD hos barn kan vara:

upprepade konflikter och familjevåld
sexuella övergrepp
misshandel och hot
olycksfall och svår sjukdom
att bevittna våld, svåra olyckshändelser eller naturkatastrofer
att ha upplevt krig, våld, hot, utsatthet och flykt, exempelvis som flyktingbarn.
Att utsättas för sexuella övergrepp eller misshandel under barn- eller ungdomsåren ökar risken för att utveckla PTSD som vuxen.

Barnets reaktion på en kris eller en traumatisk händelse beror bland annat på vilken känslomässig och fysisk utvecklingsnivå barnet befinner sig i vid tiden för händelsen.

Barnets upplevelse är också beroende av föräldrarnas och omgivningens möjlighet att ge psykisk, fysisk och social trygghet. För barn i kris är det ganska vanligt att även föräldrarnas förmåga att skydda barnet är begränsad, vilket kan medföra en förlust av den trygghet som utgör grunden i barnets tillvaro.

Behandling för Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga

Sök vård
Om ett barn varit med om en traumatisk händelse och uppvisar symtom på PTSD, bör psykolog eller psykiater kontaktas för professionell hjälp. Inledningsvis kan ett samtal med föräldrarna eller andra vuxna runt barnet vara tillräckligt för att man ska kunna hjälpa barnet. Det går bra att vända sig direkt till den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Undersökning
Diagnosen ställs av en psykolog eller en psykiater genom observation och/eller samtal med barnet och när det är möjligt även med föräldrarna.

Vid diagnos används vanligen den internationella diagnosmanualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) där olika kriterier ska vara uppfyllda för PTSD.

Behandling vid posttraumatiskt stressyndrom hos unga
Det bästa sättet för ett barn att komma över en traumatisk händelse är föräldrarnas eller någon annan viktig vuxens möjlighet att hantera det som har hänt. Många studier visar att vissa barn med tiden spontant återhämtar sig från PTSD, men symtomen kan finnas kvar under många år. PTSD bör därför vanligen behandlas av en psykolog.

En viktig del av den psykoterapeutiska behandlingen är bearbetning, det vill säga att man successivt går igenom händelsen för att komma till rätta med symtomen. Barn som har PTSD vill ofta helt undvika minnen av eller påminnelser om det som har hänt, vilket försvårar behandlingen. Det finns andra sätt att hjälpa barnet bearbeta händelsen, till exempel genom lek eller genom att låta barnet rita och måla. Man kan aldrig forcera behandlingen utan den måste tas i den takt som barnet orkar.

Behandlingen syftar också till att lära barnet att kontrollera stressreaktioner och att skapa trygga sociala relationer samt öka social kompetens.

Det är viktigt att föräldrarna eller andra vuxna som finns i barnets nära vardagsmiljö är med i behandlingen.

Råd till anhörig
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.

Nyheter